Angående den så uppmärksammade CNN/YouTube-debatten med USAs presidentkandidater så publicerar videobloggaren Stephanie Mackley ((Stephanie Mackley är Vloggare och independent mediaproducent)) några intressanta observationer och tankar om hur CNNs urval av frågor gick till, och hur programledaren Anderson Cooper omformulerade frågan som Mackley ställde.
Stephanie Mackleys fråga handlade om vad USA ska göra för att minska engergikonsumtionen, vilken politik som ska föras föra att förändra amerikanernas energiförbrukning. Den exakta formuleringen är ((Transkription från Mackleys video)):
How is the United States going to decrease its energy consumption in the first place? In other words, how will your policies encourage Americans, rather than just using special lightbulbs, to do this?
Den omformulerades dock av Anderson Cooper och kom då att handla om vad den enskilde amerikanen ska göra; och inte vilken politik som ska föras för att minska energiförbrukningen. Stepanhie Mackley säger i sin videokommentar ((Fullständig transkription av Mackleys video hittar ni här)) till debatten :
I was so thrilled to have simply been able to ask the question that I hadn’t fully processed that my question was never fully answered. In turn, as Jennifer pointed out and as I watched the footage again, I realized that Anderson Cooper reframed my question twice, making it impossible for the candidates to answer it. Immediately after my question was asked, Anderson Cooper said, “Senator Gravel, how do you get Americans to conserve?” which immediately shifted the question from being about a collective solution in terms of policy to “How can individual Americans do something different?” Then Gravel and Dodd attempted to answer the policy question. Anderson actually interrupted them and said, “No, the question was about personal sacrifice,” again, way off the mark and completely destroying the integrity of my question.
Hennes tankar och kritik om CNN/YouTube-presidentkandidats debatten är onekligen mycket intressanta och visar på att den privatperson som vill vara med och få sin röst hörd i media (läs: amerikansk media), bara tillåts vara med till en ganska liten del, trots allt.
Detta gäller väl i huvudsak för hur medielanskapet och hur den politiska debatten förs i USA och det går inte enkelt att överföra till svenska förhållanden. Jag har intrycket av att svensk media har lite lägre trösklar. Att privatpersoner i Sverige lättare får komma till tals i massmedia, men det gör förstås det hela inte mindre intressant.
En slutsats som kan dras är att även om media släpper in privatpersoner, och låter dessa få ställa sina egna frågor till politiker, så är det fortfarande media – eller journalisten – som har makten över sitatuionen och mediet, och följdaktligen kan styra vad som får frågas och inte frågas. Detta är försås ingen nyhet, så har det väl alltid varit: Den som äger mediet äger också kontrollen över budskapet.
Se och hör Stephanie Mackleys videosvar här.
Hennes YouTube kanal är http://www.youtube.com/ssmackley.
(via Jennifer L. Pozner på The Huffington Post)