För tio år sedan gjorde jag lumpen på F-21 i Luleå. Då kunde man – mot att man hade fototillstånd – gå till fotoavdelningen och hämta ut en rulle film, när man lämnade in den för framkallning fick man en ny. Jag hade ingen möjlighet att springa till fotoavdelningen varje dag så man fick vara ganska sparsam med fotograferandet. Jag hade en lånad Leica men ingen ljusmätare, så exponeringen fick jag gissa mig till.

Vår uppgift var att röja snö, vi sopade landningsbanan på Kallax flygplats. Emellanåt blev det mycket väntan. I ett rum i en av hangarerna satt vi. Någon såg på teve, en annan la sig invirad i vinterrocken på golvet för att sova, några andra spelade billjard utanför. Då och då var vi tvungna att åka ut med lasbilarna och sopa några vändor innan planen skulle landa.

Jag saknar inte lumpen, däremot saknar jag Leican.