Stora projekt och tvivel

Det finns mycket man vill göra men ibland undrar jag om många av de sakerna någonsin kommer att bli gjorda. Mycket är stora, grandiosa projekt (kanske lite väl grandiosa) som om man väl sätter de i rullning lär uppta ens tid och pengar för en långtid framöver. De är ger förmodligen inte någon ekonomisk vinning, men de kan ge vinning på annat sätt, vilket är värt mycket. Men ekonomin gör ändå att man tvekar – det är aldrig roligt att förlora pengar. Jo, jag vet pengar är inte allt.

Projekten kan och bör man se som en möjlighet att lära sig någonting och kanske i bästa fall kan man bidra med någonting. Man kan bidra med kunskap – med projekten producerar man kunskap och det ska inte underskattas. Som fotograf kan man möjligen också fungera som ett vittne, en kommunikatör som visar andra det de inte har möjlighet att själva se och uppleva.

Det är inte lätt, jag har ju som alla andra en vardag och en trygghetssvär som man blir van vid och som ibland håller en kvar, tryggheten är inte alltid enkel att lämna – om än tillfälligt. Att sätta igång ett projekt är alltid en chansning, ibland visar det sig vara en återvändsgränd andra gånger blir det inte, av olika skäl, publicerat. Många gånger överger man projektet på redan researchstadiet. Dessa projekt kan man förstås låta vila ett tag och återvända till vid ett senare tillfälle när det kanske känns mer rätt att genomföra det. Jag tvivlar emellanåt, men däremot ger jag inte upp, tvivla kan man göra och det kan var nog så jobbigt, men på något sätt ingår det i processen för mig. Jag önskar förstås att jag slapp tvivlet men det verkar sitta djupt rotat. Nu har jag allt mer kommit till ro med och accepterat tvivlet och försöker använda mig av det. Tvivlet bidrar i alla fall med att man tänker igenom sina idéer och projekt mycket noggrant och det kan ju aldrig vara dåligt.