Signalspaningen kan börja

Det är klart den klubbades igenom, inte helt oväntat även om jag hoppades på ett annat utfall. Vi hade alltså regeringspartierna på ena sidan och resten av Sverige på den andra. Det folkvalda bestämde sig för göra några mindre förändringar, förändringar som i grunden inte ändrar signalspaningslagen. När nu beslutet är taget blir det alltså tillåtet att avlyssna människor som inte är misstänkta för brott. I regeringsformens andra kapitel, sjätte paragrafen står det:

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Lag (1976:871).

Den nya lagen ser således ut att krocka med grundlagen. Detta tillsammans med den massiva kritik från så många håll hindrar inte att lagen klubbas genom. Jag undrar över liberalerna, de som säger sig värna den personliga integriteten, de som inte vill ha en stor och dominerande stat – hur har de resonerat denna gång? Är det liberalt att utöka statens kontrollmöjligheter på bekostnad av människors frihet? Är det rimligt att genomföra en sådan lag med vaga hänvisningar till ”yttre hot”? Något som jag hörde Maud Olofsson säga om och om igen i SVT:s morgonprogram.

I ett land som, i jämförelse med andra länder, inte är särskilt utsatt för terrorism eller ”yttre hot” antas en av världens strängaste signalspaningslagar. En lag som troligtvis inte heller kommer att bidra till att upptäcka terrorverksamhet eller fånga någon terrorist. Man kan ifrågasätta värdet av en sådan lag. Underrättelseverksamhet behövs förmodligen, men denna verksamhet bör arbeta med att kartlägga misstänkta nätverk, personer och organistationer. Det bör inte vara en underättelseverksamhet som går ut på att övervaka människor som inte är misstänkta för brott. Riskerna till missbruk av den insamlade informationen och intrånget i den personliga integriteten borde vägt tyngre än den ytterst begränsade möjlighet till nytta FRA-lagen ger.

KategorierOkategoriseradeTaggar