Det finns hopp

Sitter i min soffa har en kopp med kaffe. Lyssnar på Joni Mitchel. Jag tänker att det här är ganska bra, jag känner mig tillfreds. Mitt liv är långt ifrån perfekt men helt okej. Det finns en del som saknas men jag jobbar på att få det som saknas. Det går sådär. Det går egentligen riktigt dåligt. Jag fortsätter ändå försöka, av trots, av hopp. Det finns alltid hopp.

Tiden rinner iväg, dagarna försvinner. Jag försöker och strävar. Ibland går tiden alldeles för fort. Nyss vaknade jag och snart är denna dag över. Man försöker acceptera och lära sig leva med det. Inte alltid så enkelt.