Det finns hopp
Sitter i min soffa har en kopp med kaffe. Lyssnar på Joni Mitchel. Jag tänker att det här är ganska bra, jag känner mig tillfreds. Mitt liv är långt ifrån perfekt men helt okej. Det finns en del som saknas men jag jobbar på att få det som saknas. Det går sådär. Det går egentligen riktigt dåligt. Jag fortsätter ändå försöka, av trots, av hopp. Det finns alltid hopp.
Tiden rinner iväg, dagarna försvinner. Jag försöker och strävar. Ibland går tiden alldeles för fort. Nyss vaknade jag och snart är denna dag över. Man försöker acceptera och lära sig leva med det. Inte alltid så enkelt.
Relaterade inlägg
Ibland dyker det upp bilder i minnet, bilder som man tagit en gång i tiden. Kände mig tvungen att leta upp en sådan, man kanske ska vara försiktig med det för ibland är bilderna bättre i minnet. Men nu låter jag Thåström sköta snacket: Det är kväll här och jag har fyllt mitt huvud med [...]
Större delen av dagen har jag suttit och redigerat bilder. Det tog längre tid än vad som var planerat, det tar ofta längre tid än man tänkt. Enda sättet att snabba upp processen är att bli mindre noggrann och det tänker jag inte bli. Jag gillar inte slarv, kan ligga sömlös och sedan gå runt [...]
Jag fotograferar självporträtt ibland ”för att det roar mig”, som Christer Strömholm sa i den där dokumentären av Joakim Strömholm. Kan Strömholm så kan väl jag, eller!?
