Varför gör man bilder egentligen? Funderar på det då och då, men har aldrig riktigt kommit fram till något tillfredsställande svar. Ibland gör jag det för att jag får betalt förstås, men andra gånger gör jag det för att något jag ser tilltalar mig av någon anledning. Men varför behovet av att göra en bild av det man ser, varför räcker det inte med att bara se? För några år sedan var jag ganska trött på fotografi och på att göra bild och försökte faktiskt sluta med det, men det dröjde inte länge så fann jag mig stående med kameran framför ögonen. Nästan som att det inte gick att kontrollera, nästan som ett tvång.

Det är en märklig syssla, ett lite märkligt sätt att interagera med andra människor på, men det är ofta väldigt roligt. Framförallt när resultat blir bra. Vägen till den färdiga bilden kan ibland vara allt annat än rolig. Den där känslan som i alla fall jag får av att ha skapat en bild som av någon anledning känns intressant, den känslan gör att man glömmer all frustration och motstånd som man kan ha haft under processens gång.

Fast det är inte direkt något svar på frågan, eller åtminstone inte ett fullständigt svar. Det kanske inte är nödvändigt att få ett svar på det heller. Det kanske räcker med att fortsätta göra bild. Men det skulle ändå vara skönt att få ett svar.