FOTOGRAF LARS-GÖRAN NORLIN

Tänker att jag vill skriva mer, bättre, längre och större. Vill göra texter, vill så mycket. Vill skriva om livet, människor, fotografi eller vad som helst. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Skulle behöva en deadline, en uppgift, ett uppdrag för att sätta igång med skrivandet.

Måste bryta ned den där enorma respekten för skrivandet. Den hindrar, begränsar. Jag har en enorm respekt för skribenter, författare. De som är bra, de som skriver skickligt. De som förmår en att tänka till, att se saker i nytt ljus, som ger mig nya insikter.

Läser Susan Sontags dagböcker, mycket fascinerande. Har bara börjat, de jag läser nu är skrivna när hon var väldigt ung. Det är slående vilket enormt intellekt hon hade. Vilken människa. Jag måste läsa fler av hennes böcker och texter.

Satt ganska sent igårkväll och redigerade bilder, tyckte de blev rätt okej. Känner mig nöjd med dem. Det är inte alltid man känner så. Nu kan jag bara hoppas att kunden blir nöjd också. Det blir de nog.

Det såg så varmt och skönt ut idag så jag gick ut på en promenad men det blåste ganska mycket så det var inte så skönt som jag hade hoppats. Nu har det börjat snöa.

Sitter och lyssnar på Dylan, ser ut, ser snön. Det är ganska skönt. Inte mycket att klaga på. Jag fortsätter lyssna en stund till.

Jag försöker se något positivt i detta men jag är inte så förtjust i flugor speciellt inte såna flugor som verkar tycka det är en bra idé att hålla till i mina fönster – alltså mellan glasrutorna. Jag tycker inte det är en sån jättebra idé. Flugorna stör mig lite. Men har de lyckats ta sig in där kan de väl ta sig ut, tänker jag och försöker se ut som att jag inte bryr mig om vad de har för sig.

På tal om Susan Sontag så såg jag idag denna recension av den första volymen av Reborn. Journals and Notebooks 1947–1963, boken är en sammanställning av Sontags dagböcker som hennes son David Rieff gjort. Dagens Nyheter har ett utdrag ur boken:

Om att skriva dagbok. Ytligt att betrakta dagboken bara som kärl för ens privata, hemliga tankar – som en förtrogen som är dövstum och analfabet. I dagboken uttrycker jag inte mig själv mer öppet än jag kan göra för vem som helst; jag skapar mig.

Det kan nog vara intressant läsning så den boken måste jag nog inskaffa. För visst finns det något spännande i att läsa andras dagböcker och speciellt en så pass intressant person som Susan Sontag.

Det ser ut att bli en fin lördag. Jag ska ta det ganska lugnt, gå ut och gå, knäppa några bilder, fundera lite, skrota runt och slappa. Förmodligen kommer inget dramatiskt eller något väldigt spännande att ske, men det gör ingenting. Det blir nog rätt bra ändå. Det blir som en vanlig dag.

Så här ser det ut där jag sitter och bloggar. Mycket fin dator. Förvisso kan det vara lite svårt när man ska justera bilder, skärmen är inte riktigt kalibrerad men jag tycker nog ändå att det går ganska bra.