FOTOGRAF LARS-GÖRAN NORLIN

Det har ju varit mycket¹snack om Wiki² och ändringar som är gjorda av diverse olika organisationer av diverse olika skäl. Ibland förvånas man över bristen på insikt hos vissa tidningar och på okunnigheten om teknologi, dessutom hade jag hoppats att vi hade kommit lite längre kring diskussionen om nätet.

”Det så kallade internet” eller ”Det världsomspännande datornätverket Internet”, som reportrar sa för några år sedan varje gång man rapporterade om nätet, har väl funnits nu så pass länge att det ju knappast kan vara någon nyhet att allt som går att läsa kanske inte är helt korrekt, men visa mig någon informationskälla där allt är helt korrekt utan minsta fel eller partiskhet.

Varenda småunge idag vet väl att man måsta ha ett kritiskt förhållningssätt till den information man får, att man alltid måste bedöma trovärdigheten hos avsändare och alltid tänka på eventuella politiska eller kommersiella intressen som avsändaren har osv.

Men så imorse läste jag DN:s ledare och såg att det i alla fall finns lite hopp:

Bland allt kommersiellt och trivialt allmängods på nätet har det också uppstått löftesrika arenor för kommunikation mellan människor som inte funnits tidigare. Det tydligaste exemplet är det nätbaserade uppslagsverket Wikipedia, som både illustrerar svagheterna och möjligheterna i den nya, sköna världen av digital kommunikation.

och

Den källkritiska frågan kvarstår naturligtvis i ett ständigt föränderligt referensverk, men undersökningar har visat att Wikipedia har obetydligt fler fel än Britannica.

Det självklara är alltså att man alltid måste vara kritisk till det man läser och hör och att mycket som finns på nätet är dumt, irriterande, hemskt och ibland fruktansvärt frånstötande, men det finns betydligt mer som är smart, intressant och som i någon mening bidrar till att skapa, om inte en bättre värld, så i alla fall bättre informerade människor. Dessutom är ingenting per automatik fel bara för att det finns på nätet.

En sak som jag verkligen önskar är att traditionell media blir bättre på att korrekt beskriva hur någonting förhåller sig, i stället för att ägna sig åt undermåliga förenklingar. Men det kanske är att begära för mycket.

1. DN och SvD verkar bara ha skrivit av BBC artikel om saken, även om SvD i alla fall fått in en svensk vinkel med AztraZeneca som exempel [↩]
2. Wikiscannern är inte som DN och SvD skriver installerade av Wikipedia, utan den är skapad av Virgil Griffith som är ”graduate student”, vilket väl motsvarar doktorand, vid California Institute of Technology. Läs mer på Wired [↩]

Jag skrev tidigare om lokala bloggar och att jag inte trodde att dessa skulle kunna få så många besökare som en blogg som skriver om de större händelserna. Det tror jag förvisso är sant men – här kommer min vändning – att få ett stort antal besökare är förstås inte det viktigaste. Det viktigaste är att få ”rätt” besökare, dvs besökare som engagerar sig i innehållet och deltar, besökare som stannar en stund, läser, deltar och inte minst återkommer. Det är helt ointressant om man har tusentals besökare om dessa inte stannar mer än ett par sekunder och inte deltar.

Allt detta borde förstås vara en självklarhet men det kanske det inte alltid är. För när man ser allt fokus som ligger på att mäta, ranka och skapa topplistor över webbplatser och bloggar efter hur många besökare en blogg har så kan jag inte annat än undra om vi inte missar en hel del – fokus verkar ligga på fel ställe. Fokus bör förstås ligga på kvalitet och inte kvantitet, men kvaliteten är givetvis mycket svårare att mäta.

Ett högt antal besökare är självklart inte i sig någon nackdel men det är, med risk att vara tjatig, bara intressant om det är ett högt antal engagerade besökare.

Vilken strategi man sedan ska ha för att få dessa engagerade besökare är den stora och svåra nöten att knäcka, men där bör exempelvis en lokalblogg ha en fördel. Möjligheten för en lokalblogg att få ett större antal engagerade besökare borde vara större eftersom de besökarna, förutsatt att de kommer från samma ort, lättare bör kunna känna igen sig och relatera till innehållet.

En del använder sig av provokationen som medel för att skapa diskussion men ibland, när jag läser en del av de mer högljudda bloggarna och även ledarskribenter och kolumnister, undrar jag om det är omöjligt att skriva och diskutera utan att använda provokationen som katalysator för engagemanget. Är det möjligt att skapa engagemang utan provokation? Blir det inte ganska tråkigt och meningslöst med provokationer och högljudda utspel? Finns det inte en ganska stor risk att allting reduceras till svart eller vitt, rätt eller fel?

Okej, jag hamnade lite ur kurs där. Det här inlägget skulle ju handla om lokala bloggar och engagerad besökare, men kanske kan lokala bloggar skapa engagemang utan att använda sig av provokationen. Jag hoppas det.

Den frågan väcktes för några dagar sedan på YearlyKos konferensen i Chicago och en del bloggare, mestadels sådan som lutar åt vänster, tycker att det är en bra idé.

De menar att det skulle stärka bloggarnas position och medföra att det skulle bli enklare att bli professionell bloggare, eftersom det handlar om USA detta så skulle ett fackförbund medföra att de eventuella medlemmarna skulle kunna teckna sjukvårdsförsäkringar.

Men hur ska en sådan organisation se ut? Så här skriver AP om saken:

In a world as diverse, vocal and unwieldy as the blogosphere, there’s no consensus about what type of organization is needed and who should be included. Some argue for a free-standing association for activist bloggers while others suggest a guild open to any blogger – from knitting fans to video gamers – that could be created within established labor groups.

Others see a blogger coalition as a way to find health insurance discounts, fight for press credentials or even establish guidelines for dealing with advertising and presenting data on page views.

”Det skulle höja professionalismen,” säger Leslie Robinson, som skriver på ColoradoConfidential.com, till Associated Press. ”Kanske skulle vi kunna få mer jobb, verkliga jobb.”

Det finns förstås många fördelar med att skapa ett fackförbund för bloggarna, men kanske skulle det kunna räcka med en intresseorganisation eller liknande. En organsiation som kan stärka bloggare, som kan bidra till att sätta upp etiska riktlinjer osv.

Vi kanske skulle ta efter amerikaneran, även i denna fråga. För trots att bloggare är väldigt olika så kanske alla kan dra nytta av en sådan organisation.

Read/WriteWeb har ett intressant inlägg om disclosure som belyser hur komplicerat det kan bli med disclosure. Josh Catone, som skrivit inlägget, problematiserar disclosure men ger oss också några bra punkter att tänka på:

• Financial association — I don’t mean advertising, which is obvious, but less clear affiliations such as investments, ownership, or partial-ownership. For example, WIRED should mention they own Reddit when they write about the company. (Of course, you might not always even know when you’re investing in a company.)
• Employment — If you are paid by a company you are writing about as an employee, contractor, or consultant, you should disclose that.
• Competition — If you are writing specifically about a direct competitor to a company you are involved with in an aforementioned manner, especially if you’re writing in a negative way, it is probably best to disclose it. For example, WIRED should disclose that they own Reddit whenever they write about Digg.
• Personal involvement – This is by far the trickiest. As I illustrated before, personal or emotional involvement with stories can get complicated and, well, personal. I don’t think it always needs to be disclosed. For example, I don’t feel the need to disclose my political views whenever I write about politics. However, if I’m reviewing a company run by a close friend, I would disclose that fact or pass the story to a writer with less emotional involvement.

Dessa punkter tycker jag täcker in det mesta, men kanske finns det annat som man också bör tänka på?

Finnas det något bättre ord än avslöjande för disclosure? Jag tycker avslöjande leder tankarna fel, men kan inte komma på något bättre. Om det är någon som vet så får ni gärna lämna en kommentar, ja det får ni förstås göra även om ni inte vet.

WebbAlert är en ny videoblogg, premiären var den 2 augusti, som foksuerar på akutella spel- och teknologinyheter. Varje avsnitt är inte längre än fem minuter vilket är en lagom längd och den ska uppdateras dagligen.

Programmet, eller vloggen, är skapad av Morgan Webb och det är, enligt TechCrunch, också hon som skriver, filmar och presenterar nyheterna på ett i mina ögon mycket professionellt sätt.

Efter att ha sett de två avsnitten som hittils publicerats så kan jag inte tycka annat än att det ser lovande ut. Det är en väldigt enkel produktion som förmodligen inte har så höga produktionskostnader men som fungerar.

Det skulle vara spännande att se en svensk variant av ett sånt här program. Men Sverige kanske är för litet för att det skulle fungera?

Här kan ni se det senaste programmet: