Den där lilla tavlan fick jag för några år sedan i present av min mamma. Den är rätt rolig och sann. Idrott har aldrig riktigt varit min grej, men musik har man ju hållit på med rätt så mycket. Det skulle kunna stå fotografi också. Musiken och fotografin har räddat mig från mycket och även bidragit till att man gjort och varit med om saker som man annars aldrig hade fått uppleva.

Tack vare kameran har jag kunnat komma in i miljöer som jag annars aldrig hade fått se och träffat alla typer av människor. Musiken har mest fungerat som en ventil men också som ett sätt att umågs med folk, sen har jag ju fått vara med om roliga saker som att stå på en liten scen i en skogsdunge och spelat med exakt en person i publiken, dvs min kompgitarrists fru. Roligt var det i alla fall.

Tags: fotografi, musik

Läser fotografen Anders Alms blogg och han skriver om hur han helst skulle vilja vara musiker. Jag känner igen mig i det, vad skulle man göra utan musik. Så tomt och torftigt det skulle vara. Ibland tänker jag att det skulle vara enklare om man var musiker. Att plocka fram gitarren och glädja andra, när man plockar fram kameran skruvar människor ofta lite obekvämt på sig. Nu har förmodligen musikerlivet sina baksidor och jag tycker om bilderna och fotografiet väldigt mycket, men dagar när jag tycker mina bilder är trista så börjar man gärna fantisera om andra möjligheter.

Jag spelar en hel del och lyssnar ännu mer. Ärligt talat tycker jag det fyller mitt behov av musik gott och väl. Fotografiet och musiken har har sina beröringspunkter – även fotografiet har en musikalitet – men det är också väldigt olika uttryck. Musiken är sker direkt, här och nu, medan fotografiet alltid är i dåtid, alltid skildrar det som har varit och det som inte kan komma tillbaka.

Om man skulle tvingas välja så blir det mycket svårt – jag är lycklig över att jag slipper. Valet är faktiskt omöjligt, utan bilderna skulle vi ha svårt att ta del av allt som sker i världen. För hur mycket av det som vi känner till känner vi via fotografier, målningar och filmer? Samtidigt så är musiken en av få kulturella yttringar som kan förstås av alla människor oavsett kulturell bakgrund.

Att syssla med fotografi är i många stycken ett ensamslit till skillnad mot musiken som nästan alltid handlar om ett gemensamt skapande, och där finns det anledning att avundas musikerna.

Mina gitarrer har mest stått och samlat damm det senaste halvåret, jag går ibland fram och petar lite på dom men jag tar aldrig upp en och spelar. Lusten finns inte där. När jag inte längre är med i något band så känns det inte lika roligt att blocka fram gitarren, jag har inget att mål att öva för. Musik ska man göra tillsammans med andra, inte ensam. Det är i replokalen som det uppstår – den där känslan som bara musiken kan ge. En svår beskrivlig känsla som man, i brist på bättre ord, skulle kunna kalla magisk.

Det är något fantastiskt i att stå där inne tillsammans med fyra, fem andra och diverse olika instrument och leta sig fram till den stunden då man får flyt, då musiken fungerar och alla samarbeter och följer varandra, instrumenten och ljuden smälter samman till en helhet och allt händer här och nu. Då när man står där existerar inget annat än musiken, tid och rum försvinner. En mycket speciell och svårbeskrivlig känsla som allt för sällan uppstår men som är målet med musicerandet.

Varför inte sammanställa mina favoriter i en prydlig liten lista? Ja, det kan jag väl.

Varför svarar jag på mina egna frågor? Inte vet jag. Men kan du sluta? Nä, vadå?… okej, det räcker. Här kommer den i alla fall – listan, alltså.

Topp 5 Favoritalbum:

1. Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band – the Beatles (den är ganska given som nr1)
2. Blonde on Blonde – Bob Dylan (jag skulle egentligen kunna sätta vilken som helst av hans plattor här)
3. All things must pass – George Harrison
4. Alla David Bowies plattor (utom möjligen några av 80-tals alstrerna)
5. The Boatman’s call – Nick Cave

Fantastiska skivor och musiker, måste genast plocka fram och lyssna.

Hur skulle din topp 5 se ut?

(ber ödmjukt om ursäkt för det tråkiga skämten som förekommer i detta inlägg)

Tags: musik

De artister som ställer upp har förstås olika bevekelsegrunder till varför man deltar, en del gör det kanske för den goda saken och andra göra det enbart för att själv få exponering. Det kanske inte har någon betydelse.

Det har förekommit en del kritig mot Live Earth. Den främsta kritigen, skriver Dagens Nyheter, går ut på att…

…jätteevenemanget i sig bidrar till ökade koldioxidutsläpp. För att bemöta detta argument är arrangörerna väldigt noga med att kompensera de utsläpp de själva skapar och göra detta till den mest miljövänliga globala rockgalan någonsin. En av skeptikerna har varit Bob Geldof, som i maj kritiserade Live Earth för att sakna konkreta mål. Sådana mål har fomulerats sedan dess. Huvudsyftet är att sätta i gång en global miljörörelse, och ett delmål att förmå konsertbesökarna att skriva under ett sjupunktsåtagande där de bland annat lovar att minska sitt eget koldioxid-”avtryck” och pressa sina nationella regeringar att minska utsläppen.

Men det är i alla fall ett fullproppat program med drygt 150 aritser som uppträder på sju kontinenter och SVT sänder utan uppehåll i 22 (!) timmar. Enligt SVT kommer galan att nå över två miljarder människor världen över.

Ett verkligt mastodont evenemang är det och förmodligen kommer också jag att slå på teven för att se, i alla fall delar av konserten.

Tags: live+earth, al+gore, miljöhotet, globala+uppvärmningen, musik

Stämmingen i denna låt passar bra en sån här dag. Fantastisk låt, videon är ju rätt snygg också. Fler videos av Bob Dylan kan ni se här.

Tags: dylan, musik