Nya Aktuellt

Är jag den enda? Är jag kanske väl gnällig idag? Men jag har redan tröttnat på att höra om Aktuellts nya grafik, förändringar, och webbsatstningar. Det är förvisso bra att man på Aktuellt i alla fall har ambitionen att vara mer öppna och transparenta men jag ser en risk att det bara blir ett spel, en gimick eller en skenbar transparens. Men jag ska förstås inte dömma på förhand och vi får väl ge webbsatsningen några veckor – det kanske blir bra till slut.

UPPDATERING 07.11.20 kl 10:55: Såg då Aktuellt sändningen igår och det verkar ju lovande, det var helt enkelt bra, fördjupande och intressant. En sak som jag dock undrar lite över: Varför har de inga bloggar i sin webbsatsning?

Kritiskt tänkande – en självklarhet

Det har ju varit mycket ((DN och SvD verkar bara ha skrivit av BBC artikel om saken, även om SvD i alla fall fått in en svensk vinkel med AztraZeneca som exempel))snack om Wiki ((Wikiscannern är inte som DN och SvD skriver installerade av Wikipedia, utan den är skapad av Virgil Griffith som är ”graduate student”, vilket väl motsvarar doktorand, vid California Institute of Technology. Läs mer på Wired)) och ändringar som är gjorda av diverse olika organisationer av diverse olika skäl. Ibland förvånas man över bristen på insikt hos vissa tidningar och på okunnigheten om teknologi, dessutom hade jag hoppats att vi hade kommit lite längre kring diskussionen om nätet.

”Det så kallade internet” eller ”Det världsomspännande datornätverket Internet”, som reportrar sa för några år sedan varje gång man rapporterade om nätet, har väl funnits nu så pass länge att det ju knappast kan vara någon nyhet att allt som går att läsa kanske inte är helt korrekt, men visa mig någon informationskälla där allt är helt korrekt utan minsta fel eller partiskhet.

Varenda småunge idag vet väl att man måsta ha ett kritiskt förhållningssätt till den information man får, att man alltid måste bedöma trovärdigheten hos avsändare och alltid tänka på eventuella politiska eller kommersiella intressen som avsändaren har osv.

Men så imorse läste jag DN:s ledare och såg att det i alla fall finns lite hopp:

Bland allt kommersiellt och trivialt allmängods på nätet har det också uppstått löftesrika arenor för kommunikation mellan människor som inte funnits tidigare. Det tydligaste exemplet är det nätbaserade uppslagsverket Wikipedia, som både illustrerar svagheterna och möjligheterna i den nya, sköna världen av digital kommunikation.

och

Den källkritiska frågan kvarstår naturligtvis i ett ständigt föränderligt referensverk, men undersökningar har visat att Wikipedia har obetydligt fler fel än Britannica.

Det självklara är alltså att man alltid måste vara kritisk till det man läser och hör och att mycket som finns på nätet är dumt, irriterande, hemskt och ibland fruktansvärt frånstötande, men det finns betydligt mer som är smart, intressant och som i någon mening bidrar till att skapa, om inte en bättre värld, så i alla fall bättre informerade människor. Dessutom är ingenting per automatik fel bara för att det finns på nätet.

En sak som jag verkligen önskar är att traditionell media blir bättre på att korrekt beskriva hur någonting förhåller sig, i stället för att ägna sig åt undermåliga förenklingar. Men det kanske är att begära för mycket.

Bloggetik: Hur mycket ska en bloggare avslöja?

Read/WriteWeb har ett intressant inlägg om disclosure som belyser hur komplicerat det kan bli med disclosure. Josh Catone, som skrivit inlägget, problematiserar disclosure men ger oss också några bra punkter att tänka på:

  • Financial association — I don’t mean advertising, which is obvious, but less clear affiliations such as investments, ownership, or partial-ownership. For example, WIRED should mention they own Reddit when they write about the company. (Of course, you might not always even know when you’re investing in a company.)
  • Employment — If you are paid by a company you are writing about as an employee, contractor, or consultant, you should disclose that.
  • Competition — If you are writing specifically about a direct competitor to a company you are involved with in an aforementioned manner, especially if you’re writing in a negative way, it is probably best to disclose it. For example, WIRED should disclose that they own Reddit whenever they write about Digg.
  • Personal involvement – This is by far the trickiest. As I illustrated before, personal or emotional involvement with stories can get complicated and, well, personal. I don’t think it always needs to be disclosed. For example, I don’t feel the need to disclose my political views whenever I write about politics. However, if I’m reviewing a company run by a close friend, I would disclose that fact or pass the story to a writer with less emotional involvement.

Dessa punkter tycker jag täcker in det mesta, men kanske finns det annat som man också bör tänka på?

Finnas det något bättre ord än avslöjande för disclosure? Jag tycker avslöjande leder tankarna fel, men kan inte komma på något bättre. Om det är någon som vet så får ni gärna lämna en kommentar, ja det får ni förstås göra även om ni inte vet.

Lokalblogg – ingen dum idé

Det progressiva USA tar upp en intressant sak, nämligen frånvaron av bloggar som skriver om vad som sker lokalt. Detta är ett växande område i USA och borde fungera även i Sverige, men det är väl förmodligen så, som Lennart påpekar, att det inte ses som lika häftigt som att skriva om de stora internationella händelserna, vilket man väl ändå skulle kunna skriva emellan inläggen om vad som händer i den egna kommunen.

En blogg som skriver om lokala företeelser tror jag dock inte kommer att få lika många besökare som en som skriver om riks- och internationella händelser och politik.

Själv har jag inte skrivit så mycket om vad som sker här i Umeå, främst för att jag – trots att jag bott här i över tre år – sett mig som bara tillfälligt boende här och inte till fullo satt mig in i vad som sker lokalt, även om jag förstås läser lokaltidningar på morgonen. De människor jag umgåtts med här har också varit i liknande situation som jag, så förankringen i det lokala har inte varit så stark. Det är min vaga ursäkt – vilken är din?

Vloggare om CNN/YouTube debatten – Några lärdomar

Angående den så uppmärksammade CNN/YouTube-debatten med USAs presidentkandidater så publicerar videobloggaren Stephanie Mackley ((Stephanie Mackley är Vloggare och independent mediaproducent)) några intressanta observationer och tankar om hur CNNs urval av frågor gick till, och hur programledaren Anderson Cooper omformulerade frågan som Mackley ställde.

Stephanie Mackleys fråga handlade om vad USA ska göra för att minska engergikonsumtionen, vilken politik som ska föras föra att förändra amerikanernas energiförbrukning. Den exakta formuleringen är ((Transkription från Mackleys video)):

How is the United States going to decrease its energy consumption in the first place? In other words, how will your policies encourage Americans, rather than just using special lightbulbs, to do this?

Den omformulerades dock av Anderson Cooper och kom då att handla om vad den enskilde amerikanen ska göra; och inte vilken politik som ska föras för att minska energiförbrukningen. Stepanhie Mackley säger i sin videokommentar ((Fullständig transkription av Mackleys video hittar ni här)) till debatten :

I was so thrilled to have simply been able to ask the question that I hadn’t fully processed that my question was never fully answered. In turn, as Jennifer pointed out and as I watched the footage again, I realized that Anderson Cooper reframed my question twice, making it impossible for the candidates to answer it. Immediately after my question was asked, Anderson Cooper said, “Senator Gravel, how do you get Americans to conserve?” which immediately shifted the question from being about a collective solution in terms of policy to “How can individual Americans do something different?” Then Gravel and Dodd attempted to answer the policy question. Anderson actually interrupted them and said, “No, the question was about personal sacrifice,” again, way off the mark and completely destroying the integrity of my question.

Hennes tankar och kritik om CNN/YouTube-presidentkandidats debatten är onekligen mycket intressanta och visar på att den privatperson som vill vara med och få sin röst hörd i media (läs: amerikansk media), bara tillåts vara med till en ganska liten del, trots allt.

Detta gäller väl i huvudsak för hur medielanskapet och hur den politiska debatten förs i USA och det går inte enkelt att överföra till svenska förhållanden. Jag har intrycket av att svensk media har lite lägre trösklar. Att privatpersoner i Sverige lättare får komma till tals i massmedia, men det gör förstås det hela inte mindre intressant.

En slutsats som kan dras är att även om media släpper in privatpersoner, och låter dessa få ställa sina egna frågor till politiker, så är det fortfarande media – eller journalisten – som har makten över sitatuionen och mediet, och följdaktligen kan styra vad som får frågas och inte frågas. Detta är försås ingen nyhet, så har det väl alltid varit: Den som äger mediet äger också kontrollen över budskapet.

Se och hör Stephanie Mackleys videosvar här.

Hennes YouTube kanal är http://www.youtube.com/ssmackley.

(via Jennifer L. PoznerThe Huffington Post)

Frihet eller censur på internet

Det blir tydligt när jag läser Karin Rebas artikel Rör inte internet att debatten om yttrandefrihet och kampen mot censur hela tiden måste föras. Vi ser och hör allt för många tecken på att vi riskerar att hamna i ett träsk av censur. ”Tillgång på fri information undergräver ickedemokratiska stater, men då kan inte heller demokratiska stater utöva censur över det fria nätet.” skrevs det på ledarplats i Expressen i augusti i fjol.

Nej, demokratiska stater ska inte utöva censur.

När rikspolisstyrelsen för några veckor sedan varnade för att The Pirate Bay* kunde komma att föras upp på spärrlistan eftersom det påstods finnas barnpornografi på The Pirate Bay visar det med all önskvärd tydlighet att det finns stora problem med en sådan spärrlista. Vilken rättsäkerhet finns? Vilka kriterier styr polisens urval? Vilka andra nätverk eller sajter riskar hamna på en sådan lista? Hur kan polisen blockera ett stort antal sajter utan att redovisa på vilka grunder och kriterier? Jag håller med Karin Rebas om att detta är mycket problematiskt.

Karin Rebas skriver:

Mats Johansson, moderaternas mediepolitiske talesman, är en annan anhängare av ökad censur. Han vill instifta en ”internetombudsman” som kan uppmuntra till självsanering.

De svenska internetleverantörerna har hittills motsatt sig alla sådana krav. De ser sig själva som distributörer av information – precis som Posten – och vill inte blanda sig i trafikinnehållet.

Det är bara att hoppas att de håller fast vid den linjen. Ingen ledande politiker skulle få för sig att låta Posten öppna alla brev för att sortera ut olagligt innehåll. Men när det gäller internet anser vissa politiker uppenbarligen att censur är rätt väg att gå.

Sedan kan man förstå ambitionen med att till exempel bekämpa barnpornografi och annan olaglig verksamhet men det ska väl inte vara upp till internetleverantörerna att bedöma vad som är brottsligt eller inte. Tillgången till fri information är allt för viktigt för att låta detta skötas av godtycke.

Exemplet med The Pirate Bay är bara ett tecken på att vi börjar röra oss i en tveksam riktining mot ett mer stängt och tystare nät, och om vi fortsätter i den riktningen får vi till slut ett stängt och tyst samhälle. Det vill vi väl ingen av oss ha?

* The Pirate Bay är möjligen inte det bästa exemplet att använda sig av när man ska tala om yttrandefrihet, men turerna kring fildelningssajten visar ändå på problem som finns med censur och spärrar.

070707

Det lär visst vara ett magiskt datum idag, den 7/7 2007 eller 070707. Magi vet jag inget om men det ser ju i alla fall rätt snyggt ut när man skriver ut siffrorna så här i text. Talet 7 kan man hitta i mängder i till exempel bibeln. Gud skapade världen på 7 dagar är ett exempel.

Det är väl knappast någon slump att den stora miljögalan, som pågår just nu, sänds detta datum. Galan har väl varit helt okej hittils om än lite trevande och upphackad av alla välproducerade kortfilmer med tips om hur man kan minska koldioxidutsläppen.

Medan ni ser på Live Earth läs Andres Lokkos förbannat roliga krönika Rocken räddar världen i SvD.